Efter mycket tramsande fram och tillbaka om olika namn heter hon visst Missan. Kanske inte så fantasifullt, men det fungerar. Hon och hennes syster räddades av grannen och mig så de slapp bli avlivade. De var tidigare instängda i ett rum. I ett hus. Inte lägenhet. Fick alltså inte gå ut. Det tycker jag katter ska få göra. Det får de här ute i Vij, och eftersom systrarna bor granne med varandra får de ju träffas oxå.Hon ligger uppe på ryggstödet till soffan och spinner just nu, så jag tror hon trivs. Fast hon fräste och morrade lite åt Rasmus när de träffades... Ska bli intressant att se vad Caprice säger när de träffas, förhoppningsvis kommer moderskänslorna fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar