Aaagh!

Nu är jag superless på den där vita skiten som trillar ner från himlen!! Jag vill ha vår och sommmar!! NU!

Efterlysning!

Det här är Irländska Settern Dallas som varit borta sen lördagen 7/2 då han sprang bort från husse på kvällspromenaden. De var ute och gick i Vij, Hudiksvall, men en hund kan springa långt, eller bli upplockad av nån som inte hört av sig till polisen. Har du sett nånting kan du ju ringa ägaren Åsa Nilsson: hem 0650-93907, arbete 0650-94950, eller polisen 114 14.

Supersug!

Idag har det varit en sån där trevlig dag på jobbet när de lagt ett varsel på ytterligare 90 pers... 70 arbetare och 20 tjänstemän är det sagt, men än har inget förhandlats. Man kan ju lugnt säga att stämningen var tryckt... Får se om man har nåt jobb om ett halvår.

Så vad ska man göra?

Jag hade precis stupat i säng igår och höll på att somna när mobilen plötsligt ringde. Klockan var kring halv tolv, så jag undrade ju självklart vem som ringer vid den tiden? Det visade sig vara en kompis som jag tyvärr inte umgås så mycket med längre. Hon hade blivit utslängd av sin kille (som jag aldrig har gillat) och ville bli hämtad hem. Han bor i ett samhälle inte långt från Hudik, så jag slängde på mig kläder och rejsade iväg i brorsans lilla Nissan Sunny. När jag kom fram bråkade de för fullt och trapphuset var fullt av påsar med kläder som de hastigt packat ihop. Vi lyckades trycka in det mesta i bilen, men crosstrainern fick bli kvar.
Iaf så åkte vi till stan där hon har kvar sin lägenhet, fast de varit tillsammans i bra många år. Vi satte oss i soffan och hon var verkligen ledsen och grät och berättade för mig att han har slagit henne tidigare (för ett halvår sen) och att det var nära nu också. Hon sa att det var därför hon hade kvar sin lilla etta, det var inte första gången han slängt ut henne.

När jag lärde känna den här tjejen var hon en glad och stark kvinna. Hon var då tillsammans med en underbar man som aldrig behandlade henne illa. Hon gjorde slut med honom när hon träffade sin nuvarande idiot. På bara några år har jag sett henne förvandlas till en tystare variant av sig själv, utan självförtroende. Den här idioten har tryckt ner henne, sagt att hon är en värdelös sopa, kallat henne ful och fet så många gånger att hon till slut tror på vad han säger. Ändå satt hon där i soffan och förklarade att hon älskar honom. Hon var verkligen ledsen ända tills han ringde. Inte för att säga förlåt, utan istället försökte han vända på allt till att hon skulle ha gjort fel. Men på nåt vis tolkade hon det som att han också älskar henne, eftersom han ju faktiskt hörde av sig. Han ringde flera gånger, men inte en enda gång lät det på henne som att han bad om förlåtelse. När jag till slut for därifrån skulle hon gå och lägga sig direkt. Jag ringde till henne idag för att kolla att allt var OK.

Hon hade tagit en taxi hem till honom efter jag åkt och var där nu...

Vad gör man? Han är verkligen ingen bra man för henne (eller nån annan kvinna). För mig är det ofattbart att man vill vara ens i närheten av nån som dagligen kallar en för sopa. Jag skulle dra direkt jag fick höra nåt sånt, absolut inte stå ut i flera år! Och jag skulle absolut aldrig stanna och vänta på det andra slaget!

Jag tycker det är otroligt tragiskt att hon tror hon inte förtjänar nåt bättre.

Jag är fri!

Ja, nästan iaf. Gipset blev jag åtminstone av med, istället har jag en grunk som heter ortos. Den ser ut såhär:
Den får jag ha i fyra veckor. Det känns lite konstigt, för helt plötsligt ska jag stödja på foten! I ortosen är det kilklackar som ska tas bort efter hand tills foten är i normalläge.

Och nu till klagomålen.

Jag blir så förbannad på Försäkringskassan! Varför i hela friden kan inte de stå för portot?? Inte nog med att man måste tigga pengar av dem, man måste även betala för att göra det!! Visserligen är det inte någon jättesumma, men ändå! Skitstövlar!! Sen är det inte ens säkert att man får några pengar om man råkar fylla i en liten ruta för lite, eller råkar skriva lite fel! Nu har det inte hänt mig, men det kommer nog snart! Nu ska jag fylla i en liten ansökan om sjukpenning, och hoppas att jag skriver allting rätt.

Sen ska jag inventera matförrådet och försöka göra nåt ätbart.

Hjäälp!

Jag behöver ett nytt badrum, och det fort! Ett badrum där vattnet faktiskt rinner ner mot avloppet och inte bort från det!

Jag behöver få bort gipset på foten så jag kan fixa duschen nere i källaren!

Jag behöver mjölk, har inte en droppe kvar i hela huset!

GAAAH!

*fnys*

Jag försöker föra över en bild på mitt nygipsade ben, men det går inte att få kontakt mellan mobilen och datorn!

Nu har jag ett nytt gips, eftersom jag lyckades ha sönder det första... Den här gången är det ett plastgips runt hela benet, det förra var en skena på baksidan. Det blev en spricka i det när jag vrickade till foten på väg nerför trappen... "Jaha," tänkte jag då, "nu sitter jag snart här med båda fötterna i gips!" Men än blev det ju inte så. Istället har jag ont i röven som jag drattade ner på metalltrappen.

Finlandsresan är avbokad, och sonen är lite ledsen över det, för vi tänkte åka till Mumindalen innan vi skulle fortsatt till stugan. Istället tar vi nog och åker dit tillsammans med min mor i augusti istället, ty hon vill också uppleva Muminvärlden. Stugan kan vi kanske hälsa på i augusti oxå.

Förresten skrev jag att jag skulle hoppa på kryckor i fyra veckor, men det är en lögn. 8 veckor är det, varav 4 med gips. Jiihaa.

Lånar dator på jobbet

Har ju fortfarande inget fungerande modem, så ångesten är gigantisk! När jag nu satte mig vid denna dator för att kolla mailen hade de en sida uppe med instruktioner till Kattis! Gumman, såhär gör man INTE när man tvättar bilen, ifall du glömmer bort! :)

Ytterst skumt...

Sen ett tag tillbaka får jag skumma nyhetsbrev från Mötesplatsen och E-kontakt. Det skumma med det hela är att jag aldrig varit på de siterna och anmält mig... Alltså är det nån annan som uppgett min mailadress vid registreringen! Och trots att jag inte skickat något bekräftelsemail får jag nu alltså en massa profiler skickade till mig. Dessutom kostar det visst pengar att vara medlem på E-kontakt, men jag har iaf inte betalat nåt.

Så nu tog jag och följde en länk till "Min profil" på E-kontakt, och där står det att jag tydligen inte har några barn, är av annan etnisk härkomst, Våg, samt att jag bor i Vetlanda kommun!

 

Nu avaktiverar jag profilen, så lilla kickan kan använda sin egen adress istället... Ännu bättre, jag avslutar medlemskapet! Sen ska jag gå in på Mötesplatsen och göra samma sak där...

Mot min vilja

Vi hade en truckförare i slingan som pendlade till Hudik från Ljusdal. Det är ju en bit att åka, så när han fick jobb i sin egen hemkommun talade han om det för cheferna på Hiab i god tid innan han slutade. De hade hur mycket tid som helst på sig att hitta en ny truckförare.
Den sista veckan han jobbade skulle han lära upp sin efterträdare.
Det var en grabb som förmodligen aldrig ens sett en truck förr. Han hade varken truckkort eller körkort för bil, och tydligen måste man ha körkort för att få ta truckkort. Han blev inte kvar på Hiab i många dagar.
Så när Ljusdalingen slutade stod cheferna där och sa: "Hoppsan, han slutade visst! Vem ska nu köra i slingan?"
Samtidigt kom en av grabbarna från Reservdelar och skulle börja montera. Han fick då veta att han skulle köra truck i en vecka innan han började montörsjobbet. Det var för några månader sen, och han kör fortfarande truck... Nu har de börjat rycka i honom och vill att han ska montera, och det vill han ju själv oxå, så då återstod frågan: "Vem ska köra truck i slingan?"
För någon vecka sen frågade en chef om jag ville ta det jobbet. Jag lovade att tänka på saken, och tänkt har jag gjort. Jag har tänkt och kommit fram till att jag inte vill köra truck i slingan. Så när chefen i måndags frågade vad jag tyckte om idén att jag skulle bli truckförare sa jag att jag hellre är kvar på hinkförrådet. Jag trivs jättebra där, både med arbetsuppgifterna och arbetskamraterna.




Imorgon börjar jag visst köra truck i slingan.

Glädjen är stor. NÄE!!

Lisa!

Tyvärr måste jag härmed meddela att ditt halsband med hjärta som du tappade på grillfest här hos mig inte låg under grannens trall utanför stallet. Vi fortsätter dock att spana efter det, och skulle vi få syn på det får du naturligtvis genast reda på det. Misstänker dock att chanserna för att hitta det nu under vintern är ganska små...

Har du sett att jag har en ny liten katt? Hon är jättesöt! Hennes nya favoritplats är i trappen!

-Tittut!

Tillökning i familjen!

Plötsligt har vi tre katter! Här är nykomlingen som anlände tidigare ikväll: Efter mycket tramsande fram och tillbaka om olika namn heter hon visst Missan. Kanske inte så fantasifullt, men det fungerar. Hon och hennes syster räddades av grannen och mig så de slapp bli avlivade. De var tidigare instängda i ett rum. I ett hus. Inte lägenhet. Fick alltså inte gå ut. Det tycker jag katter ska få göra. Det får de här ute i Vij, och eftersom systrarna bor granne med varandra får de ju träffas oxå.

Hon ligger uppe på ryggstödet till soffan och spinner just nu, så jag tror hon trivs. Fast hon fräste och morrade lite åt Rasmus när de träffades... Ska bli intressant att se vad Caprice säger när de träffas, förhoppningsvis kommer moderskänslorna fram.

Sökes:

Nån som känner Hugh Grant som kan presentera honom för mig.

Alternativt en sponsor som kan fixa mig till England så jag får leta rätt på honom.

Vår framtida lycka hänger på detta, så snälla, svara omgående!

Sådärja!

Proffsig som man är har jag nu bytt till vinterdäck på bilen.

Under tiden som jag gjorde det fick jag sms från tidigare nämnda herre, och nu har han gästspelat klart i mitt liv. Blev visst lite upprörd efter att ha läst min blogg. Men inte är jag ledsen för det. Som sagt så har jag inte alls saknat honom, och alldeles uppenbart är det ju att han klarar sig utan mig med, annars skulle ju han ha hört av sig nåt under dessa två år som gått!

Men för den skull kommer jag inte vara otrevlig mot honom om vi råkar ses nån gång. Jag kommer bara inte att aktivt söka upp honom.

Vänner

En del har man för livet, andra ger inget tillbaka så man gör slut med dem.

I fredags var jag på Stadt på 30+ med nya kompisar.
Bäst när jag går där i mina egna tankar skuttar det fram en vilt främmande karl framför mig och skriker nåt oförskämt i ansiktet på mig. Det var nåt typ "Sug min balle, kvinna!". Jag stirrar på karln och undrar vad det är för idiot och varför han tror att han kan säga nåt sånt till mig!

Men hjärnan registrerar nåt bekant över honom och efter några sekunders stirrande inser jag att det är en man som jag var kompis med i 11 år innan jag fick nog för två år sen, och inte sett sen dess. Men nu har han klippt av sitt långa hår och gått upp 20 kg i vikt... Viktökningen är inte positiv på honom. Han är alldeles rund i ansiktet och ser höggravid ut.

Han hotade med att kika förbi nån dag när han är här ute i Vij, men vi får väl se. Han har lovat saker förr. Anledningen till att jag slutade umgås med honom var inte så komplicerad. Jag tröttnade på att alltid vara den som fick ringa. Hade vi gjort planer för nånting bangade han oftare än inte. Vänskapen gav mig inget. Det var jag som var den aktiva och han bara var.

När han nu frågade om jag saknat honom behövde jag inte ljuga, utan kunde ärligt säga att "Nä, inte ett dugg. Jag klarar mig utan dig."

Vi får väl se hur länge hans tillfälliga gästspel i mitt liv varar. Under tiden tänker jag umgås med vänner jag faktiskt tycker om och som ger nåt tillbaks.

Tack för att ni finns!

Sorg

Nu sitter jag hemma hos min käre mor och bloggar lite snabbt innan jag ska åka på gymet. Jag kände ett stort behov av att åka hit och krama henne idag, ty hennes ende bror dog igår. Så lagom till Valborg ska vi åka till Finland på begravning. Jag är barnledig just då, så det passar ju bra. Få se om man kanske kan lura Kattis att vara kattvakt... Näjö, hon är ju säkert på Bålsön då! Jaja, det löser sig.

Nu ska jag uppsöka toaletten innan jag far.

Till er som stör mig!

När jag har fikapaus eller lunchrast vill jag ha lugn och ro. Alltså inga radioapparater som står och skräller för fullt, eller en massa folk som stör. Det har hänt (senast igår) att jag gått och sänkt volymen på andras apparater. De flesta här vill oxå ha det så. Det går bra om folk sitter och pratar med varandra här bredvid, det stör inte så mycket.

Vad jag inte tycker om, är när nån karl plötsligt kommer och pratar med mig när jag sitter och surfar lite. När jag är ute på nätet och läser andras bloggar, eller min mail, då ska det inte stå nån trånande karl bakom mig och fråga vad jag håller på med!

Värst är när de kommer och ber mig "gå in på den och den sidan". Näe! Jag vill inte! Det här är min stund för mig själv, vill du surfa får du gå nån annnanstans! Det är väl inte mitt fel att vi inte har internet överallt.

Fast det är jag ju för snäll för att säga till dem. Och det är klart att de dras till mig, jag är ju så underbar. :)

Iaf: Lämna mig ifred när det är fika eller lunch och jag sitter vid datorn!!