Det är tammef... inte sant!

Efter att ha tillbringat några timmar på Håsta som extramamma gick jag glad i hågen ut till bilen. Jag låste upp dörrarna och skuttade in i bilen för att starta den och låta den stå på tomgång medans jag sopade bort all snö från den. Bara det att den inte startade... Ingenting hände, för att vara mer exakt. Inte ens ett litet "njönjönjö". Total tystnad. Förutom svordomarna från mig, såklart. Första tanken var att batteriet tagit slut, men förmodligen (förhoppningsvis) är det en säkring som gått. Eftersom jag inte hade den blekaste aning om var säkringarna sitter i min bil, och inte kände för att leta reda på dem i mörkret heller, ringde jag till Kattis som kom och hämtade mig. Jag plockade med mig instruktionsboken, ty jag är listig som en räka!
Imorgon ska jag försöka få nån att skjutsa mig till OKQ8 så jag kan köpa säkringar, eftersom jag inte vet om jag har några liggandes i bilen, och sen upp på Håsta så jag förhoppningsvis kan köra hem min bil.
Tur jag har semester iaf, så jag slipper lyssna på Gunnars taskiga kommentarer, men jag får väl läsa dem snart istället...