Det var väldigt vingligt. Men Calle var väldigt snäll mot mig.
Anledningen till att jag ser så krokig ut på bilden har jag bestämt är brorsans fel, det var nämligen han som knäppte. Han sa jag såg fånig ut, men det är väl inte så mycket jag kan göra åt! Jag är ju fånig!

Det här är utsikten från Calles rygg.
Men jag trillade inte av iaf. Nu ser jag fram emot träningsvärken...
3 kommentarer:
Du var så duktig! Snart kan vi galoppera runt på ängarna tillsammans! :D
Galoppera, johejdu, skulle inte tro det dåe!
men jenny... imponerad är jag måste jag säga! go girl :-)
Skicka en kommentar